Vill bara sova

Jag somnade direkt när jag kom hem efter skolan. Var så jävla trött, men nu känner jag mig bara trättare. Ska ta och slappa framför tvn resten av kvällen och inte bry mig om ett piss. Plugget lämnar jag åt sidan till imorgon. Första gången jag kommer sitta hemma på en fredag, men jag måste. Har naturkunskaps pov nästa vecka och mitt slutprov i affärsjuridik. Funderar även på att byta skola, men vet inte riktigt till vilken.

Anyway, känner mig otroligt lättad nu efter att ha pratat med en viss person som jag älskar otroligt mycket. Hoppas det blir bra. Men ni, nu orkar jag inte skriva mer. Ska ringa brorsan och be honom hämta kladdis från 7-eleven!

Önskar du kunde älska mig lika mycket som jag.



Det var visst ett bra tag sen jag skrev men nu känner jag bara att jag har för mycket på hjärtat som jag behöver få ut. Hoppas ni hittar tillbaka. Det har hänht väldigt mycket i mitt liv den sista tiden, mycket som även människor i min omgivning inte vet om. Därför jag inte orkar med spekulationer kring mitt liv men även för att jag inte orkar med all fjäsk tröstande. Som att ni bryr er om mig, hah. Jag vet vilka som bryr sig och vilka som inte. Det finns två människor som står mig närmast idag, de människorna är guld! Skulle inte klara av en sekund utan dem. Men anyway, nog om detta.

Har precis kommit hem en en timmes promenix med Marki. Det var svin kallt men ändå härligt på en och samma gång. Till sista hanmade vi i en port som som har jätte fina minnen från. Vi värmde oss en stund men sen fick det vara nog. Jag klarade inte av det till slut. För mycket fint som tog slut jätte fort. Men visst brukar det vara så att det fina inte vara länge? Imorse när jag var på väg till skolan så stötte jag på en gammal tjej kompis som jag umgicks väldigt mycket med. Vi pratade om old memories som man idag saknar, och bland all skit snack så frågade hon mig: Janna varför har du alltid otur med kärleken? Då höll jag med och sa, jag vet jag har alltid otur. Men nu när jag tänker efter så har inte alls otur, jag har haft turen att bli kär, att falla för en människa och göra allt med denna. Jag har kännt mig älskad, jag skrattade jämt, men tjaffsade ännu mer. Men det förde oss bara samman, vi bråkade för vi var rädda om varandra.
Idag har jag inte alls kontakt med denna människan som en gång betyde allt för mig och var hela min värld. Och det sårar mig väldigt mycket. Men ibland är det så. Man kan inte få allt man önskar sig, jag fick iaf spendera den finaste tiden med honom som jag aldrig kommer sudda ut ur mitt minne. Och jag önskar honom all lycka i världen, för det var han som fick mig att se världen. Nu får jag klara mig själv, utan honom.

Aja, känns skönt att få skriva ut. Nu ska jag ta en lång dusch och sen plugga till mitt naturkunskaps prov en stund. Läsa igenom lite. Sen blir det att snacka ut på telefon hela kvällen med två underbara vänner. Känns bra att veta att man har folk omrking en som bryr sig.


RSS 2.0