lifebyjanna

Det första gången jag känner mig så förvirrad, det första gången jag inte vet vad jag ska göra. Varför vill jag inte åka till grekland? Jag vill, klart att jag vill men som vanligt som finns det ett "men"... It´s time for me to move on with my life. Jag trodde att jag hade klarat mig, men vet du att jag blev rädd och kände mig vilsen när jag ibland trodde att du inte fanns i mitt hjärta längre, det sjukt. Men ikväll när jag städade mitt rum hittade jag min gamla kalender, från 2008. Och där kunde jag bara se ditt namn skrivet, i varenda jävla sida. Jag saknar dig, jag saknar dig som fan men jag är lycklig utan dig. Jag hittade en kille som fick mig att skratta som du en gång gjorde. Efter nio år hittade jag killen som fick mig att skratta, killen som fick mig att bli nervös, killen som fick mig att börja rodna.. Jag hittade en kille som jag började tycka om, och han tyckte om mig. Men vad gjorde jag? Jag sumpade allt för din skull igen, i hopp om att du skulle känna av mina tecken och komma tillbaka. Du kom inte ens halvvägs... men jag gråter inte längre, och det är bra för jag tror att jag börjar gå vidare. Men det är så jävla synd när jag läser gamla sms, minnen väcks. Du lovade mig så jävla mycket, men något gick snett. Du är för stolt, och därför har jag ingenting kvar att varken säga eller göra.






...förlåt för ett konstigt inlägg efter typ månaders bloggande men var tvungen att skriva av mig / Janna